Bloggar från mobilen som vanligt rå.
Ikväll red jag Exxon för första gången någonsin, han var väl stor. (dvs. 170 i mankhöjd, observera att jag är 160 lång).
Ullis tyckte väl det var kul att jävlas lite efter alla lektioner på min sötnos Lucky.
Men se så det blev, Exxon visade sig vara en grym häst som jag, tro det eller ej, tyckte om. Galoppen var klockren redan från start och traven blev fin efter halva lektionen. Jag kunde sitta ner till och med!
Exxon och jag fick beröm och Ullis var lite impad (som om inte jag var det).

Muffinsen ligger i ugnen, jag ligger i soffan med te och mackor, klädd i min zipperall, mammor och minimodeller på teve.
Vardagslyx kallas det.
Men det är jag värd sörrni, för vem åkte till stallet klockan sex imorse? I femton minus BARA för att göra det liiiite värre. Jag och emma red inte däremot, vi longerade ravisch och joy.
Seriöst, sjukt fin ponny den där joy, men så galet orolig. Hoppade på mig 749262 gånger. Men jag lever och mår bra, för det var riktigt skoj!

I fredags var jag som sagt ute. Samtidigt var min låtsaspappa (mammas man, bonuspappa, you name it) på stan för att spela bowling.
Därför gick jag på detta sms, alltså jag var helt säker att han skulle ut på samma ställe som vi var på. Med en klump i magen frågade jag om det var på riktigt, vilket det såklart inte var. Mamma fick dåligt samvete och ringde upp mig för att säga att han lurades.
Aja, jag skratta så jag grät i alla fall. Vilken kille!

Jag tog med min fina lilla Mozart ut på ängarna för att sträcka på hans ben lite. Snön lät så mysigt under hans hovar och allt glittrade i solskenet. Hur underbart som helst. Det ända tråkiga var alla skidåkare som svischade förbi oss, Mozart må vara gammal men han är fortfarande lika mycket unghäst till sättet. Världens finaste ponny.
Nu ska jag in i bastun snart, men först baka scones!

Sådärja. Precis vaknat upp bredvid mina två hannor. Jag är trött eftersom jag blivit utputtad från sängen hela natten.
Vad har jag gjort då hela helgen?
I fredags var jag ute med mina tre underbara vänner och deras kompisar. Jag gick i klackskor från Stureplan till Kungsholmen. Var man död? Ja.
Men det var så värt det, jag kände att jag behövde komma ut och bara få ha kul efter en vecka i kaos. (bra och dåligt kaos)
Igår var jag slut, men efter ett par alvedoner kunde jag ändå gå ut och shoppa med mamma. Vem har sagt nej till det?
Nu ska jag upp till frukosten, sen till Mozart!
Haido.

Skolan var som vanligt helt okej minus att jag var fruktansvärt trött. Låg uppe halva natten för jag drömde läskiga drömmar.
Nej men jag var på gymmet och sprang på springbandet som vanligt. Då har dom olika kanaler på plattskärmarna framför för att man ska kunna kolla teve när man springer. Helt okej tycker jag.
Men, vilket program är på teven? Jo, biggest looser.
Alltså jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, tycka det var motiverande eller tvärtom.
Hur som helst, jag tyckte det var kul.
Imorgon ska jag äntligen ut med mina fina vänner, och nu ska jag kolla debatt.

Har inte tillgång till någon data så jag kör mobilblogg som så många gånger förut.
Jag har spelat på mitt keyboard hela kvällen, det gör mig glad. Musik är något helt fantastiskt. Något som sätter ord på saker och ting utan att behöva använda tal.
Nu är det sängdags dock, lång dag imorgon. Natti natti!

Mobilbloggar nu igen för annars glömmer jag att uppdatera.
Jo, jag fick rida lilla Lucky som vanligt. Vi tränade på ungefär samma sak som förra veckan bara att vi avancerade det lite denna gången.
Alltså förra gången gick bra, men denna lektion gick hundra tusen gånger bättre. Jag har aldrig fått honom i form, men ikväll gick han så himla fint. Inte den stadigaste nej, men det var i alla fall något som hände i bakbenen!!
Har ingen aning om vad jag gjorde, men det funkade.
Ullis frågade dessutom om jag ville vara med i deras hoppgrupp för seniorer när lektionen var slut, hon tänkte på mig när dom gjorde den nya tydligen. Förlåt, men jag kan inte vara gladare.
Äntligen börjar allt ordna sig, och EF ringde idag så ska ringa upp dom imorgon.
Nu blir det filmmys med syrran. Ciao.

Ligger här hemma i soffan, helt utslagen från veckans första skoldag.
Vi har ett nytt schema med nya kurser och idag var det filosofi som stod på tavlan.
Alltså det ämnet är kul men så sjukt frustrerande. Liksom frågeställningar som "vad är meningen med livet?, vem är jag? Vad kom först?".
Det gör mig helt galen.
Men nu väntar jag på att få åka till stallet. Hannah kom med sushi så vi delar på den, vilken tjej va?

Har stått ut med ångest och oro som jag vore av stål och glas, borde gå men stannar kvar.
Jag har lovat och glömt, förlåtit, fördömt.
Det är försent för att ångra men tids nog
att tänka om och leva med det.
Jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden.
Bara du kan bära det som gör så ont i mina ögon.

Idag har vart en vanlig söndag då man bara tar allt som det kommer.
Dagen började helt utan planer, hade tänkt åka och äta på Emmas jobb men då tog pappa mig före o tvingade med mig till Kungsholmen.
Där fikade vi och jag köpte en liten bok.
Sedan var det raka vägen hem där jag bestämde mig för att baka en sockerkaka och chip cookies. Eh, kakorna blev lite svarta. Men som tur var smakade dom relativt gott i alla fall.
Var dagen slut nu?
Nej för då åkte jag och pappa och tränade, och jag hann sola en stund också.
Till sist, fick jag köra till Nacka som vanligt för att hämta Hanna på cheerleadingen. NU är jag hemma och lagar middag.
Lugn söndag? Jo tjena....

Kollar på P3galan. Shit vilken nostalgitripp det blir till peace and love. Sitter typ med en fet klump i magen o ba "kan jag få åka tillbaka?".
ALLA låtar och artister var där. Man har minst ett minne till alla.
Nu är det Maskinen på scen. Älskade maskinen.
Deras låt "krossa alla fönster" har faktiskt hjälpt mig på konstiga sätt. Vet inte hur. Men jag blir fan cool med den låten i öronen, alltså tja jag tar ingen skit från dig för jag är värd bättre.
Typ så?
Nej men nu ska jag fortsätta titta. Peace.

Såg att jag fått hem kataloger från EF Språkresor i brevlådan. Ni vet "organisationen" som fixar språkresor och flyttar till hela världen.
Jag har ju funderat ett tag på det där, jag vill så gärna plugga engelska i England eller USA.
Hur coolt vore det inte att träffa massa nya människor från 100 länder? Bo i ett studenthem eller campus och bara leva livet i någon månad, samtidigt som man får förberedelser till universitet utomlands?
Riktigt sugen på detta faktiskt, men det kostar sin slant. Tur att mamma och pappa är villiga att betala om jag får ett jobb! (På måndag ska jag gå på andraintervjun för mitt jobb).

Klockan är kvart över sju och jag ska till stallet NU. Ja, ibland undrar jag också vad det är för intresse man har.
Men jag kollade på ponnyakuten igår och grät nästan när barnen berättade varför de tycker om hästarna.
Barnen har så himla rätt, hästar är som vänner, de känner om man har en riktig skitdag, de känner om man är glad, de busar och bråkar, Och när det gäller är de världens grymmaste.
Visst, jag tycker inte det är kul att mocka fyra boxar varje måndagmorgon, eller fixa mat till 30 hästar. Men det är så värt utbytet.
Detta inlägg blev lite nördigt, men vet ni, jag är lite töntig.

Skriver på min moers sketna data, det är ju inte en Mac precis. Hehee. Svintung. Stackars sate.
Aja, idag tar man det bara lugnt. Sitter i köket och lyssnar på musik medan familjen lagar mat, lever livet en Söndag. Och idag är inte vilken söndag som helst. Ponnyakuten, säsong 3, kommer äntligen på teve!
Jag har längtat sjukt mycket. Ända sedan förra säsongen. Undra vem favoriten blir detta år, jag chansar på Nellie Berntsson.

Igår spenderades mesta delen av dagen i Nynäshamn hos mormor och morfar. Hela den närmsta släkten var där, alltså alla kusinerna förutom Erica som bor i Norge. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och dessutom om min tatuering. Jag har inte ändrat mig angående motiv osv, däremot vet jag vart jag ska tatuera mig. Hos min kusin på Lifestyle. Han är asduktig, och det känns lite kul att göra det hos just honom. Berra-bus ska också med och gadda sig på foten.

Nu är det mat snart! Ciao sweethearts.

Now walking back, down this mountain, the strength of a turnin' tide. Oh the wind so soft, at my skin. Yeah the sun so hot upon my side. Oh lookin' out at this happiness I searched for between the sheets. Oh feelin' blind, to realise. All I was searchin' for... was me. Oh, all I was searchin' for was me.

Så, 3 timmar senare mår jag bättre. Jag har knarkat The Kooks och ätit B&J. Ben och Jerry finns alltid där när man är ledsen. Vilka fina killar!

Men i alla fall, fredag den trettonde. Kul. Tur att tretton är mitt lyckotal och att man själv ska man spendera den hos familjen Quist.
Nu ska jag dock köra en date med kudden, vi ska somna till Luke Pritchards röst. Som så många gånger förut.

(Mycket bilder från internet, men har inte kunnat fota för jag tappade bort min kamera. Nu är den funnen igen. Det kommer!)

Vad händer egentligen när hela fasaden förstörs? Den man gått och kämpat för, bara för att ingen annan ska se att man är ledsen.
Idag förstördes min i alla fall. Jag grät så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen ett tag.
Nu behöver jag bara vara för mig själv. Ingen annan ska komma in och ta över mitt liv, aldrig igen.
 

Idag red jag denna lilla plutt. Fina Lucky. Vi var ju bästisar förut, sen fick jag rida Yellow. Men nu är vi back on track igen, eller the start of the track hehehe. Lektionen gick ju inte sådär jättebra. Han var rädd för Ullis röda jacka och tappade fokus så fort han hörde något.
Det har med andra ord gått bättre!
Men visst är han söt, fina Lucky?

Tränade efter skolan idag. Så himla skönt att ha kommit igång med träningen äntligen, åh vad jag mår bra av det! Förutom att träningsvärken är extremt mycket värre idag (och att jag troligtvis inte kan gå imorgon).
Jag kan inte ens gå ned från övervåningen i huset, och mamma står och tittar på mig när jag kommer springandes ner. För ja, om man går sakta gör det ondare. Det ser alltså ut som jag trillar ner, ni vet som man gjorde när man var liten?
Imorgon är det första ridlektionen efter uppehållet, jag längtar så mycket efter mina små gosisar.
Nu ska jag sova!

Titta vad mamma lagat till mig när jag kom hem, oxfilé och pompisar, där rök min träning!

Nu har det blivit nog med alla tidsinställda inlägg.

Okej idag då. Somnade fyra inatt efter att ha gråtit mig till sömns för att jag sett Remember Me. Århundradets vackraste film med århundradets vackraste skådespelare.
Aja, i alla fall, att somna fyra för att gå till skolan morgonen efter är inte direkt gjort för att lyckas. Jag var trött, men så sjukt trött att jag var glad och speedad istället. Sen var det ju kul att träffa vännerna igen såklart, de man har.
Nu sitter jag hemma, lagar mat och sedan ska jag träna. Jag vet någon som kommer somna tidigt ikväll.

Hallå hallå.

Alla vet att jag är svag för gamla svenska karlar. Vet inte varför jag tycker som jag gör men Per Morberg, Mikael Persbrandt och Ernst Kirschteiger är tre av de snyggaste männen vi har i vårt avlånga land. (observera: MÄNNEN)
Och då måste jag visa er en intervju från Aftonbladet som mys-Ernst svarat på. Jag kan ju meddela er att får jag en man som Ernst, någon gång i livet, då kan jag vara singel tills dess.

Kom precis hem från en vår årliga afterski hemma hos grannarna i huset bredvid.
Det blev en massa skratt, snack och middag. Och familjerna som var där är helt underbara, om vi flyttar någon gång är det dom som jag kommer sakna mest. Utan tvekan.
Småbarnen somnade dock på varandra framför teven vid elva, dom var så söta och oskyldiga.
Nej men nu ska jag vara social med mamma och syster, vi tittar på någon amerikans klyschig komedi. Men det är sånt vi älskar va?

Okej, jordens hurtigaste tjej. Sprang 7 kilometer, från Farsta till Stuvsta. Visserligen gick jag två av dem kilometerna, men hallå, ändå.
Nu sitter vi på restaurang med familjen och våra vänner, vi har spelat bowling och så innan. Jag kom tvåa, bra igen emma.
Imorgon ska vi till grannarna på den årliga afterskin i deras hus. Själv drar man en onepiece, stavar och skidglasögon på det! Snygg va?
Hejdå.