Now walking back, down this mountain, the strength of a turnin' tide. Oh the wind so soft, at my skin. Yeah the sun so hot upon my side. Oh lookin' out at this happiness I searched for between the sheets. Oh feelin' blind, to realise. All I was searchin' for... was me. Oh, all I was searchin' for was me.
Så, 3 timmar senare mår jag bättre. Jag har knarkat The Kooks och ätit B&J. Ben och Jerry finns alltid där när man är ledsen. Vilka fina killar!
Men i alla fall, fredag den trettonde. Kul. Tur att tretton är mitt lyckotal och att man själv ska man spendera den hos familjen Quist. Nu ska jag dock köra en date med kudden, vi ska somna till Luke Pritchards röst. Som så många gånger förut. (Mycket bilder från internet, men har inte kunnat fota för jag tappade bort min kamera. Nu är den funnen igen. Det kommer!)
Morgonen började med ett träningspass på gymmet. Jag sprang ungefär 30 minuter, sen tränade jag de gamla vanliga (rygg, ben mage), men idag la jag mest fokus på ryggen. För att göra den stark.
Imorgon är det fokus på kondition, och eftersom jag kommer ha en extrem träningsvärk samtidigt som man inte ska köra för hårt två dagar i streck så räcker det nog för mig. Tisdag och Onsdag är det ridning, sen kör vi gymmet på Torsdag igen.
Det bästa av allt är att motivatonen är på topp!
Nej men annars har jag bara försökt komma över min söndagsångest, det är ju faktiskt skola imorgon och jag känner lite såhär att typ skjut mig någon?
Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte.
Vet ni vad jag gör då? Jo jag sätter på lite The Kooks tills jag blir trött, för jag blir glad av dessa engelsmän. Då kan jag somna gott sen också.
Du ringer sent och säger din lägenhet kommer lossna ifrån huset, krossas emot gatan. Man måste bära sin sorg i armarna. Man måste härma dom som orkar. Dom som fortsätter ändå. Du säger kom och ta mig någon annanstans,alla väggar kryper närmare och närmare och du vet.Man måste bära en rymd på axlarna. Man måste härma dom som vaknar och vet vad dom vill ha. Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå, en meter för mig jag behöver dig. Och i natt, du måste tvinga mig ut. Jag ska bara följa med. Jag behöver dig. Och i natt, jag orkar inte va rädd mer. Du måste ta mig någon annanstans. Hör du mig. Du sa kom, du måste tvinga mig ut. Låt mig bara följa med. Jag behöver dig. Du sa kom, jag orkar inte va rädd mer. Snälla ta mig någon annanstans. Hör du mig?
Denna låten spelas i mina hörlurar ungefär hela dagarna just nu. Jag bara älskar den. Det är något unikt som gör att den är glad, den ger mig hopp, den ger mig Amerika-känslan, den ger mig allt det där jag inte hört förut. Och se på människorna, hur härliga? Hoppas någon tycker om den lika mycket som jag och P3.
De som någon gång sett idol denna säsong vet att Alexander Bard kan vara riktigt elak, inte minst mot Robin som han praktiskt taget mobbar varje helg. Jag tycker han är extremt osympatisk och undrar om han har alla hästar hemma. Hur som helst, när jag såg detta klipp förstod jag att han faktiskt är elak på riktigt.
I teve, det är pinsamt Bard.
(spola fram till 2.30, när Camilla Henemark kommer in)
Rihanna ikväll var magiskt. Den tjejen har växt i mina ögon. Hon besitter en sådan fruktansvärt fin röst, som inte gör sig rättvis när den redigeras på skiva. Både jag och syrran satt som paralyserade i början av konserten och bara såg vilken show hon gjorde.
Hon var sjuk men lyckades ändå framföra låtarna exemplariskt. Det är sjukt. Nej hon är grymt mycket sötare, duktigare och snällare än vad jag uppfattat henne hitills.
Detta var en av de bästa konserterna jag vart på någonsin, då är Håkan inräknad. Sorry man, men hon är snart ikapp.
Observera att Håkan tycker jag om som person lika mycket som hans musik, och live är han grym. Rihanna tyckte jag var grym som liveartist, men jag tycker inte om musiken så mycket. Förvirrande, ja. Men sån är jag.
Rihanna ikväll var magiskt. Den tjejen har växt i mina ögon. Hon besitter en sådan fruktansvärt fin röst, som inte gör sig rättvis när den redigeras på skiva. Både jag och syrran satt som paralyserade i början av konserten och bara såg vilken show hon gjorde.
Hon var sjuk men lyckades ändå framföra låtarna exemplariskt. Det är sjukt. Nej hon är grymt mycket sötare, duktigare och snällare än vad jag uppfattat henne hitills.
Detta var en av de bästa konserterna jag vart på någonsin, då är Håkan inräknad. Sorry man, men hon är snart ikapp.
Observera att Håkan tycker jag om som person lika mycket som hans musik, och live är han grym. Rihanna tyckte jag var grym som liveartist, men jag tycker inte om musiken så mycket. Förvirrande, ja. Men sån är jag.
Bilderna är från min iphone därför är kvalitén inte den bästa. Videon är dock från youtube eftersom jag inte orkar ladda ner dom själv. Förlåt.
