Klockan är kvart över sju och jag ska till stallet NU. Ja, ibland undrar jag också vad det är för intresse man har.
Men jag kollade på ponnyakuten igår och grät nästan när barnen berättade varför de tycker om hästarna.
Barnen har så himla rätt, hästar är som vänner, de känner om man har en riktig skitdag, de känner om man är glad, de busar och bråkar, Och när det gäller är de världens grymmaste.
Visst, jag tycker inte det är kul att mocka fyra boxar varje måndagmorgon, eller fixa mat till 30 hästar. Men det är så värt utbytet.
Detta inlägg blev lite nördigt, men vet ni, jag är lite töntig.