Jag förstår inte hur man kan le hela dagarna men ändå gråta sig till sömns varje kväll. Hur bilder aldrig kommer att förändras trots att människorna på dom gör det. Hur din bästa vän kan bli din värsta fiende, eller hur konstigt det är när din fiende blir din bästa vän. Eller hur ordet förevigt bara blir några få månader som du skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka. Hur du kan släppa taget om någon som du sa du aldrig skulle kunna leva utan. Att du vet vad som är bäst för dig men ändå gör det lika ont att låta bli. Hur personer som ville spendera vareviga sekund med dig, nu inte längre kan ge dig ett par minuter av deras tid. Hur personer ger löften trots att de vet att de aldrig kommer att hållas. Eller hur människor raderar dig ur deras liv bara för att de inte orkar reda ut saker och ting.