Kom till stallet och fick lilla Goldie att rida på. Visserligen ett kraftpaket så det heter duga, visserligen relativt stor, visserligen världens goaste.
Det blåste som bara den, luckorna i taket smällde av blåsten men hästarna var hyffsat lugna i alla fall.
Vi tränade sitsen utan stigbyglar (som jag nu är proffs på) och gjorde framdelsvändningar, skänkelvikningar och galoppfattningar från sidvärtsrörelserna. Goldie var till min stora förvåning pigg, hon var extremt sammarbetsvillig och framåt. Verkligen superfin. Dock gjorde det att hon var rätt svår att få tag på, hon hade huvudet lite uppe i luften och vek undan lite. I slutet gick hon fint däremot, och vi fick mycket beröm just för att hon lyssnade så bra. Trots formen var, kass.
Nu har jag precis sett klart älskade Twilight. Jag gråter nästan när jag ser den. Speciellt när Robert pattinson sjunger. Jag vet inte hur många gånger jag bara lagt mig ner och gråtit när jag hört hans låtar. Det är något som gör så ont. Hjärtat bara gråter. Världens finaste texter.
Med det sagt så ska jag natta nu. Och lyssna på breaking dawn på ljudbok!