Morgonen började med ridlektion på cappuccino. Vi hoppade en trekombination, ett språng mellan varje hinder. Han var lite skum i början, hackig och gick inte fram för skänkeln som han brukar göra. Hoppade sista hindret ett par gånger i trav, och fick sedan gasa runt i ridhuset för att få fram honom. Fungerade det eller? Eh ja. Lite väl kanske.
När vi började hoppa tvåkombinationen var han nästan lite väl springig, jag skulle gå på två språng, men han fick knappt plats.
Höll den fina galoppen sen, och han hoppade som en Gud. Cappe gick på samma avstånd som storhästarna! Stolt ridlärare hade vi på slutet, massa beröm fick vi alla tre. Så mycket att vi ska hoppa nästa gång och öka svårigheten. Ända saken som inte gick bra är att han skyggar för allt, vet inte hur många gånger vi sprang åt sidan för konen efter hindret. Söt ponny!
Nu väntar vi på att pappsen ska komma hem, under tiden är det norska programmet Expedition: julklapp.